Nu sitter jag där som den girigaste ungen på hela lekplatsen och har beslagtagit en helt egen sandlåda där jag får leka precis som jag vill. Ni andra får gärna kolla på, och kommentera mina lekar, men hur och vad jag leker bestämmer bara jag – det här är min sandlåda.
I en tid då dokusåpor, snabbmat och meningslös konsumtion verkar vara allmänhetens stora intressen känner jag att jag är tvungen att kunna leka av mig någonstans. Detta gör jag på ett perfekt sätt här i sandlådan, då inget kan refuseras och inget kommer att genomgå någon som helst granskning. Här kan jag leka med min misantropiska sida samtidigt som jag låter min maniska personlighet ta sig uttryck när andan faller på. Jag kan grotta ned mig i värdelös musik eller degenererad konst. Jag kan kasta skit på vänner och främlingar.
Precis så som en alldeles egen sandlåda ska vara. Nu ska jag bara gå och hämta min spade, för nu ska jag djupt ner i skiten.

Pingback: Ett år med bloggen | dan-eriksson.com