Detta sköna land, som vi soldater lärde känna, kanske bättre än de flesta, har svenskarna ärvt av sina förfäder – icke erövrat från andra. Med eget arbete har vårt folk brutit mark och byggt upp en hög kultur och skapat ett av ‘de rika länderna’ i världen. Må vi dela med oss utan snålhet av arbetets frukter, så länge vi har råd! Men ingen rättvisa i världen kan bjuda oss att frivilligt överlämna detta vårt hem på jorden åt främmande, sig ansvarslöst och ohejdat förökande sydländska eller asiatiska folkslag!
Sven Olov Lindholm var en framstående svensk nationell socialist och var bland annat partiledare för Svensk Socialistisk Samling (SSS). Han var även diktare och flera av hans texter har tonsats av Svensk Ungdom på skivan “Frihetsmarscher och kampsånger”.
Roligast – och symptomatiskt för hur massmedia fungerar – är den intervju som tidningen gör med en kvinna vid namn Birgitta Aronsson Nordmark, som presenteras som en helt vanlig förbipasserande som väljer att visa sin avsky mot de förskräckliga “nazisterna” – en typisk lulebo helt enkelt. Ifall resten av Luleå delar Birgittas åsikter kan jag inte uttala mig om, men jag har svårt att tro det. Däremot är Birgitta ingalunda någon “vanlig” engagerad medborgare, utan en organiserad syndikalist och aktiv “antifascist”.
Det är tydligt att NSD inte vill att läsaren ska förstå att det är en så pass “framstående” politiskt organiserad kvinna man talar med, eftersom det skulle sänka värdet i hennes. Ord som dessutom är ytterst hotfulla men ändå hamnar i tidningen helt okritiskt;
-Det är lulenazzar de här typerna och de ska man lära sig att känna igen. De flesta i Luleå begriper nog själv att nazister inte är välkomna här i staden men jag tänker ändå stå här och vara störig.
Störig var ordet. Störd var benämningen. Lögnaktig var journalistiken.
Över 10 000 grekiska nationalister tog över gatorna för att hedra tre mördade greker, två ur flottan och en pilot. Så här förklarar en grekisk kamrat bakgrunden:
In 1 -1-96 turkish commandos invade a tiny greek island on the aegean sea, Imia. The army was in general alert to defend and invade turkey . A military helicopter with greek commandos was shot down but our jewish prime minister ignored the army generals , listened to the americans and turkish, so he made a grey zone this island and in the end he thanked americans for peacekeeping. same morning a second greek commando unit , took orders to BURN THE GREEK FLAG that was placed on Imia.
Har spenderat kvällen med att kolla igenom Riksdagens debatt om “våldsbejakande extremism”. Den bjöd inte på så många överraskningar, och talarlistan såg på förhand rätt tråkig ut. Vänsterpartisten Lena Olsson var dock ovanligt duktig på att ljuga och missförstå fakta, något som delvis lockade fram skratt men också gjorde mig orolig över vilka stollar som demokratin placerar på maktpositioner. Det var också första gången jag fick se den judiska extremisten Caroline Szyber (KD) tala i Riksdagen, och det var knappast imponerande – snarare nervöst, taffligt och intetsägande.
Hursomhelst fick jag en ide om en serie videoinlägg jag tänkte producera och publicera den närmaste tiden. Tänkte gå igenom några av talarna, och bemöta de lögner och värdelösa argument de kom med i denna debatt, och hoppas detta ska bli intressant och lärorikt för mina läsare och tittare.
Så fort jag fått tillbaka den utrustning jag behöver (vilket förhoppningsvis blir under torsdagen) så sätter jag igång.
Glöm förresten inte vilken dag det är idag. Det är en viktig dag. Det är nämligen torsdag. Ärtsoppa och pannkaka alltså.
Jag tror inte jag är den enda som ibland känner att man fötts i fel tidsålder. All denna liberalism med fokus på “individen” medan det gemensamma glöms bort. Allt detta tal om “rättigheter” och “friheter” när vi glömmer bort våra skyldigheter. Alla ska “förverkliga sig själva” och “leva ut sin sexualitet” eller vad helst de nu väljer att kalla det, medan man helt glömmer bort det ansvar och de skyldigheter vi har gentemot kommande generationer.
Men det är inte konstigt att folk inte bryr sig om kommande generationer när hela samhället förnekar den kedja som vi blott är en länk i. Det är inte konstigt att SVT visar sexfilmer för barn eller att samma barn får lära sig dansa striptease i ett samhälle där alla bara är “individer” och vi inte har något som helst ansvar för varandra.
För kapitalismen och globaliseringen kräver att vi ser varandra som individer, att vi inte finner våran gemenskap i något ickemateriellt. Det är därför man bespottar religion. Det är därför man bespottar folkgemenskapen. Man hatar den, för den är i vägen för deras förverkligande av en global värld av lättstyrda konsumenter.
- Men är det inte bra då? Att alla får göra som de vill?
Det är möjligt att det fungerar på kort sikt och att det för just dessa individer kan verka lustfyllt. Men som nationalist ser jag saker i längre perspektiv än idag, imorgon eller nästa mandatperiod. Jag sätter min blick vid horisonten och evigheten, mot det tusenåriga riket och allt som följer med det. Jag ser efter vårt folks framtid och förädling, vår ständiga strävan efter utveckling och förbättring. En sådan världssyn kräver ansvar och insikt, och då får individuella lustar och behov stå åt sidan för det gemensamma och det framtida.
Det är väl dokumenterat att många fler människor kände just så här innan kapitalismens och globaliseringens stora genombrott efter andra världskrigets slut. Så det är inte konstigt att man ställer sig frågan om ifall man är född i fel tid. Men kanske borde man ställa sig en annan fråga:
Nu är bloggen uppe igen efter att ha blivit blockerad av mitt webhotell några dagar. Jag hade nämligen kritiserat en bok skriven av en journalist, vi kan kalla honom Ben Goldstein, och denne Goldstein hade (enligt webhotellet) kontaktat dem och bett dem radera hans namn från min sida. Så min sida blev blockerad, och jag blev tvungen att radera allt som innehöll Ben Goldsteins riktiga namn.
Enligt mitt webhotell är det nämligen så amerikansk (där servern är placerad) lag fungerar. Om en person, offentlig eller inte, inte vill att hans eller hennes namn ska stå på en sida så kan de kräva att det tas bort. Enligt samma webhotell gäller detta även presidenten eller andra politiker, vilket säger ganska mycket om hur bra yttrandefriheten är i “the land of freedom”.
Nåväl, bloggen kommer flyttas till ett nytt webhotell inom en snar framtid. Ett webhotell som inte förbjuder att man nämner offentliga personer vid namn. Och då kommer inte Ben Goldstein behöva kallas för Ben Goldstein längre, utan kan få kallas vid sitt vanliga namn.
Filmen om Ben Goldstein finns fortfarande kvar online, vill ni se den så kan ni maila mig på mail@dan-eriksson.com så skickar jag en länk.
Idag uppmärksammar Fria Tider en holländsk forskningsrapport från 21 december förra året. Den påvisar det som varit självklart för oss nationalister under lång tid, nämligen att det finns en biologisk och fullständigt naturlig förklaring till nationalismen. Folkgemenskapen är alltså inte bara ett teoretiskt bygge, utan finns fullt naturligt i vår biologiska uppsättning.
2010 gjordes en rad andra intressanta forskningsupptäckter som talade till vår fördel, något som bland annat Rimfaxe tog upp i nyårssändningen av HNR. Det gäller för oss nationalister att nu sammanställa dessa upptäckter och forma dem till ett lättbegripligt språk som vi kan använda i vår kommunikation med folket.
Idag lanserades ett nytt spännande projekt av nationalistiska krafter, nämligen tankesmedjan Sanguis. Jag hoppas verkligen att de kan påverka makthavare åtminstone lite i rätt riktning, och ser verkligen fram emot att se hur det hela utvecklas. År 2011 har fått en väldigt intressant start för det nationalistiska motståndet, och de närmaste månaderna lär vi se ännu fler intressanta projekt växa fram ur den grund som nationalister lagt de senaste åren.
Lite multikultikonst som fick sig en ordentlig uppfräschning efter att aktivister från Nordisk Ungdom förändrat texten till något mer sanningsenlig.
Den Bonnierägda tidningen Sydsvenskan publicerade idag (9/1) ett reportage författat av Niklas Orrenius, en journalist för många mest känd tack vare sin rapportering om Sverigedemokraterna. Reportaget berör så kallade hatbrott, och vi får bland annat följa den somaliska kvinnan Malyum Salah Hashi, 31, som under sin korta tid i Sverige blivit utsatt för massa hemskheter från de rasistiska svenskarna. Reportaget är oerhört genomskinligt och följer det klassiska upplägget om onda svenskar och snälla ickesvenskar, men framförallt så – förmodligen utan Orrenius vetskap – visar man hur lönlöst det är att försöka bygga ett “mångkulturellt” samhälle.
Ur skriften “Döm ingen ohörd” (1967):
