I nyårsprogrammet av HNR blev jag intervjuad, och pratade mest om EMU, EU och vad som är vårt alternativ. Där talade jag också om att det är vi – Europas nationalister – som är de som faktiskt bejakar mångfald och sann mångkultur. Jag tycker det var på sin plats att jag utvecklade det resonemanget, då det är av yttersta vikt och dessutom ett kraftfullt argument som kan användas när man diskuterar med människor förblindade av massmedia.
Vår värld präglas av en fantastisk mångfald. Tusentals olika folk har genom årens lopp utvecklat säregna kulturer, traditioner och företeelser. Biologiskt har vi formats av våra levnadsmiljöer och anpassat oss efter evolutionens principer, vilket utkristalliserat olika folktypiska karaktärer som skiljer sig markant mellan till exempel de folk som befolkar Europas norra delar och de folk som finner sig hemma i Saharas öken.
Vi är olika, vilket kan konstateras utan att man behöver värdera olika folk. Det är alltså inte frågan om att vi germanska folk är bättre än till exempel berbiska folk, men däremot är vi bättre lämpade att leva i vårt nordliga klimat precis som berberna är bättre lämpade att leva med de förutsättningar som ges av det nordafrikanska klimatet. Det är inget konstigt, det krävs bara en enkel förståelse för evolution och den bäst anpassades överlevnad.
Dessa olikheter är grunden till den mångfald av folk och kulturer som finns på vår planet. Som nationalister kämpar vi för folklig suveränitet och möjlighet för alla folk att själva styra sitt öde, utan inblandning från vare sig imperialistiska krigsmaskiner eller ockupanter i form av invandring. Detta bör dock inte missförstås, och många är de nationalister som lägger fokus och energi på andra folks frihetskamp när vi själva står mitt i ett brinnande inferno och vårt folks öde är mycket ovisst.
För mig kommer Sverige och svenskarnas frihet, överlevnad och utveckling alltid vara nummer ett – det måste den vara. Självklart önskar jag alla folk samma frihet, men min prioritering kommer alltid vara mitt folk. Låt oss vara tydliga med detta.
I denna världsliga mångfald ryms nationella såväl som regionala identiteter, utmejslade under tusentals år. Människor finner trygghet och gemenskap i sina rötter, arv och historia. Det är vad nationalister ständigt påpekar och det är vad som är grunden till hela vår världsåskådning, men det är också det som de tillfälliga makthavarna hatar av hela sitt hjärta.
Människor som finner värde i sina rötter, som finner livsmening i att vara en del av något större och som söker svar i sin historia är människor som är svåra att forma och kontrollera. Rotlösa människor däremot är ständiga sökare – sökare efter identitet, sammanhang och svar. Sådana människor kan man forma, sådana människor kan man kontrollera.
Därför hatar makthavarna människor som i första hand identifierar sig med sitt folk. Istället vill man så split genom att uppmuntra folk att i första hand identifiera sig med sin “klass”, sitt kön eller något privat intresse. Resultatet blir meningslösa folkinterna konflikter som urholkar den känsla av gemenskap som ett ansvarstagande välfärdssamhälle kräver.
Den nationella identiteten är dock så stark – och framförallt naturlig – att den lever kvar hos de flesta människor än idag. Maktens enda sätt att få människor att släppa sin nationella identitet är genom att förinta den. Det sker på flera olika sätt, men några tydliga exempel på detta fenomen är hur man förnekar identitetens existens och helt devalverar värdet av den genom att försöka byta ut en identitet grundad på biologisk och kulturell grund till någon form av medlemsklubb där man blir medlem genom att tilldelas ett medborgarskap.
I motsats till detta står alltså nationalismen. Den världsåskådning som menar att vi kan finna våra svar i vår biologiska och kulturella identitet, att vi kan forma en gemenskap byggd på det mest grundläggande – nämligen folket.
När dagens “socialliberala” makthavare vill förneka människor den nationella identiteten och istället låta jordens olika folk förvandlas till kosmopoliter – världsmedborgare – så blir den enda logiska konsekvensen ett utplånande av planetens biologiska och kulturella mångfald. Istället ersätts den med en “världskultur”, orkestrerad av multinationella företag som ersätter våra maträtter, musiker och underhållare med McDonalds, Crazy Frog och Paradise Hotel.
Resultatet blir strömlinjeformning, en värld utan distinkta folk och kulturer men med en massa av människor som bara fungerar som producenter och konsumenter av meningslösa materiella ting. Bortblåst är andligheten och förståelsen för sitt ursprung.
Vi vill bevara mångfalden. De vill döda den. Vi vill ha en värld av fria och suveräna folk, de vill kontrollera och stöpa om människor för att passa in i deras idealvärld. Eller för att använda maktens egna uttryck – vi vill ha mångfald, de vill ha enfald.
