Det händer spännande saker i debatten kring invandring, mångkultur och integration just nu. Förra året kunde vi se hur en mycket omtalad bok av den tyske socialdemokraten Thilo Sarrazin (Deutschland schafft sich ab / Tyskland avskaffar sig självt) låg etta på de tyska försäljningslistorna i flera månader, något som orsakade ramaskri över hela Europa. Boken i sig borde inte vara speciellt kontroversiell, och för oss som orkat ta oss igenom boken kan vi se att Sarrazins åsikter inte alls samstämmer med nationalisters – till exempel vill Sarrazin se en ökad invandring av judar till Tyskland. Därför blir det minst sagt komiskt när Wolfgang Hansson i Aftonbladet kallar honom för “Hitlers arvtagare”.
Bokens genomslag följdes rätt omgående upp av att Tysklands förbundskansler Angela Merkel konstaterade att “multikulti är död”. Merkels uttalande verkar ha lyft på något form av kloaklock för plötsligt svärmar tidigare multikultiförespråkare upp ur gyttjorna för att proklamera samma sak. För några veckor sedan var det Storbritanniens premiärminister David Cameron som förklarade att mångkulturen är ett misslyckande, och nu i dagarna kom Frankrikes president Nicolas Sarkozy med liknande uttalanden.
Det är självklart glädjande att ämnet diskuteras, men nationalister får inte låta sig luras av dessa uttalanden och tro att de etablerade politikerna plötsligt börjat ta vårt folks överlevnad på allvar. Om man lyssnar till vad de verkligen säger, så vill de varken stoppa eller ens begränsa invandringen – de vill inte heller satsa på repatriering av de folk som inte hör hemma på våra breddgrader. Däremot vill de verka för en blandning av integration och assimilation, där främlingarna ska “upptas i den nationella identiteten”.
Det här är ungefär samma sak som Sverigedemokraterna arbetar för, och något som står i stark kontrast till nationalismen och tanken om att vårt folk har rätt till ett eget land. Det är ett förnekande inte bara av den etniska gemenskapen, utan också av den nationella suveräniteten och varje folks rätt till självbestämmande. Det ligger helt i linje med det som vi nationalister varnat för i alla år – de etablerade politikernas vilja att blanda upp jordens alla folk till en identitetslös massa av “världsmedborgare” som kan fungera som duktiga producenter och konsumenter i vulgärkapitalisternas spel.
Politikernas senaste utspel är däremot inte bara dåliga. Uttalandena visar att även de börjat inse att det samhällsexperiment de tvingat på de europeiska folken är ohållbart, och man försöker nu desperat finna lösningar på de problem man skapat utan att tappa den ideologiska kompassen och det egalitära tänkandet. Det är nu upp till oss nationalister, vi som anser att Europa tillhör européerna, att fånga upp de strömningar som nu rör sig i samhället och visa dem ett ideologiskt alternativ. Idag behöver vi inte ens peka på bristerna i mångkulturen längre, för det har blivit så uppenbart att t o m etablerade politiker inte kan låtsas som de inte finns.
Istället måste vi visa alternativet. Och alternativet är folkgemenskap, nationell solidaritet och rättvisa. Det alternativet kan enbart en rakryggad nationalism erbjuda. Därför är vi nationalister, och det är det vi måste visa för de miljontals européer som nu öppet visar sitt missnöje mot det mångkulturella experimentet.
