Nationaldag. Svenska flaggans dag. Sveriges dag. Svenskarnas dag. Den 6 juni väcker många känslor hos oss nationalister, och när vi åter samlas i kamraters goda sällskap för att fira vår nationaldag så är det också en väldigt underlig situation vi hamnat i. För samtidigt som makten arbetar för att radera ut vartenda spår av etnisk stolthet, eller ens etniskt sammanhang, så är nationaldagen nu för sjätte året i rad en arbetsfri dag.

Det kan ju verka underligt att vår riksdag bestående av en salig blandning marxister och liberaler, och numer även några vem-som-helst-kan-bli-svensk-i-sverigedemokrater, plötsligt tycker att nationaldagen är något svensken bör få vara ledig från arbetet för att fira. Och så är det ju inte. Istället försöker man omvandla dagen till ett propagandanummer mot svenskheten, där politiskt korrekt massmedia tävlar i vem som kan spy mest galla över det folk som under tusentals år byggt upp det land vi lärt känna som Sverige.

Både liberaler och marxister hävdar att det är fullständigt meningslöst, för att inte säga skadligt, att fira nationaldagen. De gör det visserligen utav olika anledningar, men målet är detsamma; en människa utan en starkt rotad biologisk, kulturell och historisk identitet.

Den liberala människan vill gärna tro att hon är frånkopplad från historien eller något som helst större sammanhang. Att hon är en ensam, fritt svävande individ som bara råkar existera tillsammans med massor av andra individer. All sorts tillhörighet är bara en social konstruktion. Etnicitet och kön är två sådana sociala konstruktioner som vi människor bara hittat på, och något man i en liberal tankevärld kan byta fritt emellan efter hur man känner sig för dagen.

Man kan verkligen se framför sig hur den övertygade liberalen på måndagskvällen sitter och känner sig lite som en kines. Ondag däremot är en typisk turkdag i det liberala hemmet. Och när liberalen känner sig riktigt fri och frikopplad från alla sorters sammanhang, ja då kan hela helger ibland vikas åt att vara giraff.

Nej, det är självklart helt absurt, men inte mindre konsekvensen av att helt bortse från de biologiska faktorer som vi andra ser som så självklara. Vi är svenskar. Vi är män och vi är kvinnor. Det är ingenting vi eller någon annan kan bestämma, det är något vi fötts till.

Marxisten däremot menar att arbetaren inte har någon nation. Arbetaren är arbetare, inte svensk, tysk eller japan. Riktigt vem som är arbetare har man dock numer svårt att definera. Det verkar inte längre handla om ifall man äger produktionsmedlen. Det verkar inte heller handla om socioekonomisk status. Det är därför folk kan kalla sig arbetare och försvarare av arbetarklassen samtidigt som de bor i en bostadsrätt på Södermalm i Stockholm för fem miljoner, driver en designbyrå och kan lägga 65 spänn på en kaffe latte.

Arbetare i nymarxistisk defintion verkar istället vara den som känner sig som arbetare och som själv ser sig som en del av den här väldigt abstrakta arbetarklassen. Ungefär så som liberalerna ser på svenkar och på kön. Och där var den cirkeln sluten. Nymarxister och liberaler möts i övertygelsen om att ingen är någonting, så länge man inte vill vara det. Synd att det inte kan fungera likadant på arbetsmarknaden, att man fick arbeta med det man ville. Jag hade nog varit fotbollsproffs – inte för att jag är speciellt bra på fotboll, men ibland känner jag mig lite som Nacka Skoglund.

Nåväl, vi är varken marxister eller liberaler. Vi är nationalister. Vi är försvarare av det viktigaste vi har – folk, familj och fosterland.

Familjen, för att den är samhällets grundpelare. Familjen är förutsättningen för vår överlevnad och är den bas som allt annat vilar på.

Folket, för att det är den naturliga förlängningen på familjen. Folket är vår historia, vår nutid och vår framtid. Folket är vår biologiska och kulturella enhet, vår stolthet och vår styrka.

Fosterlandet, för att det är den mark som vårt folk vårdat, utvecklat och lämnat vidare i hundratals generationer. För att hon har gett oss mat, vatten och hem.

Men framförallt är det symbiosen av dessa tre som skapar nationen och som ligger till grund för nationalismen. När de verkar tillsammans blir de en oslagbar enhet som är en förutsättning för fortskridning och utveckling.

Folk – Familj – Fosterland

Och egentligen är det precis så enkelt som det låter. Det är just dessa tre saker som ligger till grund för våra värderingar, våra visioner och våra drömmar. Därför måste vi fortsätta hamra in denna paroll i våra medmänniskor medvetande:

Folk – Familj – Fosterland

Det är också det den här dagen, den 6 juni, bör handla om. Inte om att dela ut medborgarskap till afrikaner, eller dansa samba på Stockholms gator. Det är en dag att ära det viktigaste vi har.

Folk – Familj – Fosterland

I ett sunt samhälle hade 6 juni varit en dag för att uppmärksamma svenska ikoner inom kulturen. Våra konstnärer, diktare och författare hade hyllats på gatorna för det fantastiska kulturella arv de lämnat efter sig åt kommande generationer.

Folk – Familj – Fosterland

I ett sunt samhälle hade man inte samlat folkfrämlingar i stadshus runt om i landet för att dela ut välkomstbrev. Istället hade man bjudit in barnrika familjer, för att visa sin uppskattning till de som lagt personliga karriärer åt sidan för att se till att vårt folk lever vidare.

Folk – Familj – Fosterland

I ett sunt samhälle hade vi vigt en del av den här dagen åt att hylla allt det vackra som omger oss här i nord. Sjöar, hav, fjäll och skog. De fantastiskt bördiga markerna som oftast varit snälla mot oss med goda skörder, och den underbara fauna som de svenska skogarna har att bjuda.

Folk – Familj – Fosterland

Och det är det här vi kämpar för. Det är det här som är det nationalistiska Sverige, det Sverige som Svenskarnas parti vill och kommer att skapa. Ett samhälle i samklang med naturen, som hyllar familjen  och ärar så väl gångna som framtida generationer.

Folk – Familj – Fosterland

Låt dessa tre ord vara vår ledstjärna, vår grund som vi aldrig kan vika ifrån. Genom att jämt och ständigt upprepa den kan vi se till att vi aldrig glömmer vad vi kämpar för. Då kan vi se till att aldrig glömma vad den 6 juni egentligen är till för att hylla. Ingen av dessa tre grundpelare kan i längden fungera utan varandra, och måste därför alltid höra samman och dess intressen måste avanceras tillsammans.

Så glöm nu inte vad vi kämpar för och vad vi hyllar idag, kamrater.

Folk – Familj – Fosterland