Kamrater, vänner.
De senaste åren har jag jobbat nära den nationalistiska rörelsen i Tyskland. Det har varit intressant och lärorikt. Tyskland har visat mig mycket, både på gott och ont. Det är ett land som fängslar nationalister på löpande band, vilket har gjort att rörelsen har fått ta en del annorlunda former än i Sverige. Men Tyskland har också inspirerat mig och tyskarna har hjälpt mig att staka ut den väg jag vill vara med och driva vår svenska rörelse.
I Tyskland talar man ofta om kampen kring gatan, huvudena och parlamenten.
Gatan för att den som vinner kampen om gatan har säkrat sin rörelses rätt att sprida information, arrangera demonstrationer och möta folket öga mot öga. Vi kan aldrig förlita oss på att staten ska garantera oss den rätten, det vore naivt och dessutom har vi gång på gång i Europa sett att så inte är fallet i en modern demokrati.
Huvudena för att så fröet till nationalistiskt tänkande. För att forma nationalistiska åsikter och tankar bland befolkningen. För att hjälpa dem att tänka kritiskt.
Parlamenten för att skapa politisk legitimitet och en plattform för att sprida det nationalistiska budskapet och i längden också kunna genomföra grundläggande politiska förändringar.
Vi har redan erövrat gatan. Vi har genom många års kamp sett till att vi kan verka vart vi vill, när vi vill. Kampen om gatan är så klart aldrig över, men vi förstår den. Vi kan den.
Idag vill jag tala med er om kampen om människor huvuden, människor sinnen
Dostojevskij ska ha sagt att om det inte finns någon gud är allt tillåtet. Jag vet inte om det är sant, men jag kan förstå att man syftar på den gemensamma moralen. Ett samhälle kräver nämligen en generell gemensam moral, ett rättesnöre där samtliga medborgare är någorlunda överens om grundläggande värderingar.
Det är behovet av gemenskap.
Men vi har också ett behov av att känna att vi tillhör något större. Att livet är mer än bara det materiella, mer än kött och blod och individer som föds och dör. Vi har ett behov av att känna en anledning att bry oss, en anledning att inte hänfalla åt anarki och egoism.
Folket är vår anledning. Vill man fortsätta använda Dostojevskijs termer så är folket vår Gud.
Som nationalister ser vi oss själva som en länk i en kedja, och vi måste förstå det ansvar vi har inför kommande generationer, men även till våra förfäder som levt innan oss, som brukat jorden, försvarat landet och skapat fantastiska familjer.
För oss nationalister är detta inget konstigt. Men för att bli en stark kraft, för att verkligen genomföra de förändringar som krävs så måste vi bli fler som tänker och agerar nationalistiskt.
Det finns flera saker vi kan göra för att att vinna kampen om folks sinnen. En viktig del är så klart en alternativ media, och vår media blir starkare för varje år.
Nationell Idag har visat på stora framgångar med sin veckotidning, och i samband med dagens manifestation offentliggjordes också det nya magasinet Framåt.
En alternativ media kan göra mycket, men ensam räcker den inte. Den är bara ett av många ben vi måste stå på. En media som förmedlar nyheter och åsikter blir lätt tomt prat om vi inte ser till att faktiskt leva nationalismen.
Det är dags att svenska nationalister själva ser till att bli förändringen. Vi kan inte bara sitta och gnälla, peka på invandrarna, politikerna och den förljugna median och vänta på att svenskarna ska börja peka åt samma håll. Vi måste handfast och helhjärtat bli en positiv kraft i våra områden.
I år har vi sett flera fina exempel på det ur den nationalistiska oppositionen. Vi har sett hur Svenskarnas parti satt upp fotbollsnät till ungdomar, lagat trasiga staket vid tågstationen och rensat skogar vid förskolor från krossat glas och skräp. Förbundet Nationell Ungdom har samlat in kläder till hemlösa. Enkla saker, men saker som gör skillnad i lokalområdet. Saker som vi nationalister bör göra, men som vi många gånger försummat det senaste decenniet.
Förutom att det så klart känns bra att hjälpa till i sitt lokalområde, så ska vi inte hymla med att detta i längden har en positiv effekt i omgivningens syn på nationalister och nationalismen. Vi blir inte de som bara pratar, vi bli de som agerar.
Vi nationalister måste vara de som människor kommer till, inte de som människor är rädda för. Vi måste vara framtidens och hoppets låga, inte den negativa rösten som bara berättar hur dåligt alting är. Vi måste måla visioner och vi måste vara föredömen.
Så vinner vi kampen om huvudena. Så vinner vi kampen om sinnena. Och därifrån tar vi kampen vidare till parlamenten och i parlamenten tar vi över makten innan vi kan skriva det första kapitlet om Det Nya Sverige. Ett svenskarnas Sverige, utan mångkultur, sionism och roffarkapitalism. Ett svenskarnas Sverige, grundat på folkgemenskap, solidaritet och framåtanda.
Kamrater, tack för en fantastisk dag och tack till arrangörerna för ett arrangemang utöver det vanliga. Jag hoppas att manifestationen återkommer nästa år, och då ska vi se till att sluta upp ännu fler för att visa vår avsky mot svenskfientligheten i alla dess former.
För svenskfientligheten är mer än bara invandrargäng som terroriserar svenskar på gatorna. Svenskfientligheten är mer än bara vidriga moderater, socialdemokrater och allt vad de kallar sig som häver ur sig det ena efter det andra. Svenskfientligheten är mer än raptexter om blonda horor och allt vad de tar sig friheten att kalla våra kvinnor.
Svenskfientligheten är ett helt system och liknande system finns runt om i alla vita länder. Det är ett system som syftar till att utrota oss. Inte bara kulturellt genom att byta ut våra traditioner mot kapitalets plastvarianter eller ersätta våra gudar med dokusåpastjärnor och generiska popartister. Utan även rent etniskt, biologiskt och rasligt radera oss från denna planet.
Det är den utvecklingen vi kan och måste stoppa. Genom kampen om gatan, huvudena och parlamenten kan vi se till att göra det.
Så se till att leva nationalismen. Se till att vara den positiva förändringen. Se till att vara gnistan till revolutionen så ska ni se att vi snart kan antända det bålverk som skapar plats för framtidens Sverige, för friheten Sverige, för svenskarnas Sverige.
