Min vän Andreas har lyckats “trolla” Internet på bästa möjliga sätt de senaste dagarna genom att publicera en artikel på sin matblogg där han hävdar sig ha tillagat katt. För att göra det extra tydligt att det hela är ett skämt har han tillochmed lagt upp en bild där han håller i de flådda “katterna”, där man tydligt ser att han håller i två stycken kaniner (möjligtvis harar, sådan expert är jag inte men jag kan åtminstone se skillnad på dessa och en katt). Texten är också skriven på ett uppenbart provocerande sätt som passar min egna mörka humor alldeles utmärkt, men som uppenbarligen varit för svår att förstå för alldeles för många.
Andreas äter katt?'
Snabbt rasade diskussionen på Internets sociala medier, och bland annat forumen Flashback och Familjeliv fick välbesökta trådar om inlägget. Mordhoten började strömma in och folk letade fram de mest underliga smädelser ur sina dammiga ordförråd. Egentligen inte speciellt förvånande, många nordbor älskar sina katter och har svårt att se dem som en maträtt, även om de äts i andra delar av världen.
En av diskussionerna handlade om vilka djur som var moraliskt riktiga att äta.
Intressant nog så är jag säker på att många av de som förfasades över att någon kunde ha ätit katt (vilket alltså görs dagligen, men kanske inte i Sverige) säkert är samma personer som gärna köper det billigaste nöt- eller fläskköttet de kan hitta från mindre nogräknade länder eller gårdar. Det här är samma personer som beställer kött på restauranger i Thailand där djurhållningen inte kan jämföras med Sverige. Det är säkert också många gånger personer som inte vill handla ekologiskt eftersom det är “för dyrt” utan istället handlar lågkvalitetskött på Lidl.
Men kanske allra mest intressant är det som ett test av folks källkritik. Här lägger man upp en bild som klart och tydligt för alla som kollat i en charkdisk (där man ofta hittar kanin/hare) kan se inte är två katter. Samtidigt så påstår texten, i en ganska raljerande ton, att så är fallet. Ändå verkar majoriteten helt köpa att Andreas fångat in två katter på gatan, avlivat dem genom att slå dem i huvudet en gång och sedan avnjutit dem på nyårskvällen.
Ibland har jag undrat hur folk kan tro på alla lögner om Förintelsen, trots alla bevis mot det hela. Jag har undrat hur folk fortfarande kan se bilder på mördade tyskar, men bara för att det som bildtext påstås att det är “förintade judar” helt köper det. Jag har undrat hur man kunnat köpa allt man läst från personer som gång på gång blivit överbevisade som lögnare och skojare.
Men jag undrar inte längre.
Folk saknar källkritik. Folk saknar viljan att ens försöka ta reda på om det de läser är sant eller inte. Man sväljer allt med hull och hår (och fyra tassar) och reagerar känslomässigt och agerar därefter.
Sedan går man och röstar vart fjärde år baserat på dessa reaktioner. Baserat på dessa lögner man inte ens tänker försöka granska eller ifrågasätta. För så gör en god demokrat i dagens Sverige.
Nu ska jag gå och äta upp grannens tax och bygga en smiskmaskin till mitt kommande förintelseläger.
