Igår kväll när jag kom hem så såg jag till min stora glädje att mitt exemplar av Ett annat Tyskland kommit med posten. Så här mindre än tolv timmar senare, med avbrott för nattsömn, har jag nu läst igenom bokens 180 sidor vilket i sig får sägas vara ett gott betyg.
Boken, som är sammanställd av Nordengruppen under redaktör Magnus Söderman, vill göra upp med många av de vanföreställningar som finns kring nationalsocialismen och Tredje riket, både bland demokrater och moderna nationalsocialister. Det är ett vettigt arbete, då jag har svårt att tänka mig en period — framförallt som ligger så nära i historien — som är lika omgärdad av myter, överdrifter och rena lögner.
Jag tror nästan det viktigaste arbetet är att nå folk som idag hyser en nationalistisk eller nationalsocialistisk övertygelse, då fördomarna om Tredje riket där många gånger fungerar som en bromskloss. Vi kan se den närmast fetischliknande inställningen till Tredje riket hos många nationalister idag, där det mesta verkar kretsa kring soldater och andra världskriget. Detta medan sanningen är den att det bästa sättet att studera nationalsocialismen, och där man kan och bör finna inspiration, är under de sex åren i fredstid.
Ett annat Tyskland tar upp flera olika ämnen fördelade över 25 kapitel, inklusive förord av Vera Oredsson, en inledning av Martin Ekedahl och ett avslutande samtal med Manfred Roeder. Bland kapitlena finner vi genomgångar av Nürnberglagarna, kvinno- och familjepolitik samt fackföreningar och arbetsrätt. Det är viktigt att visa upp den nationalsocialistiska politikens bredd, och försöka få en inblick i den “vanliga tyskens” vardag. Får vi forma vår bild av livet i Tredje riket från TV:s filmer och dokumentärer så skulle man kunna tro att det var ständigt mulet, svartvitt, alla marscherade överallt och i varje gatuhörn låg det förintade judar.
Ledsen att göra någon besviken, men så var inte fallet.
Jag har haft fördelen att samtala med många människor som levde under nationalsocialismen, både tyskar och icketyskar, och väldigt lite av det de berättar stämmer överrens med den moderna propagandan om ett hatiskt och barbariskt folk eller ett samhälle utan några fri- eller rättigheter. Snarare talar man om ett väldigt fritt samhälle, en viktig motpol till kommunismen och en världsåskådning som försökte finna samklang med naturen i en tid av industrialisering och globalisering. Men precis som boken konstaterar så var inte Tredje riket frihetligt, utan man satte alltid samhällets väl före egennytta, något som åtminstone inte jag tänker kritisera.
Det bör dock sägas att boken inte är helt objektiv, om en bok nu någonsin kan vara det. Det märks att författarna har ett gott öga till nationalsocialismen, och ibland kan det kännas som att man aldrig vill se att Tyskland gjorde något fel. Dessutom skulle jag vilja se ännu fler källhänvisningar, då det finns en del påståenden som jag och många andra säkert vill dubbelkolla. Detta är förmodligen något man kan utveckla till kommande utgåvor.
Men även om boken inte är helt objektiv så fungerar den utmärkt för att väga upp den flod av minst lika subjektiva böcker vi överröses med i vanliga bokbutiker. Det är uppfriskande att få läsa en bok som faktiskt försöker se det hela ur tyskarnas ögon, som försöker förstå nationalsocialismen istället för att bara förkasta den. Helt enkelt en bok som varje person som är intresserad av nationalsocialismen och 1900-talshistoria bör ha i sitt bibliotek.
Boken går att köpa hos Arminius för 149kr och rekommenderas starkt.

