Den senaste veckan har ett av de stora samtalsämnena varit många nättidningars förändring i sina kommentarsregler. Expressen väljer att förhandsmoderera kommenterar (en person ska alltså godkänna kommentaren innan den publiceras), och Aftonbladet kräver att den som kommenterar gör det via sin profil på Facebook. Även Dagens Nyheter inför förändringar, och kommer kräva ett inloggningssystem för att lättare kunna stänga av folk som man anser missbruka kommentarsfält.

En del upprörda röster har hörts runt omkring på Internet, bland annat från nationalistiskt håll, där man kallar tilltaget för censur. Här bör man dock ta ett steg tillbaka och faktiskt betrakta vad det är som händer; att kalla det censur är nämligen att missa målet. Samtliga dessa tidningar är privata företag med eget publicistiskt ansvar. Det är de själva som bestämmer vad som får skrivas i deras tidningar och på deras hemsidor, vare sig det sker på ledarsidan eller i kommentarsfälten.

Självklart uppstår ett problem när ett fåtal mediehus har en så stark ägarkoncentration, och därmed har möjlighet att påverka det massmediala utbudet på ett sätt som är direkt kontraproduktivt för ett samhälle som säger sig värna “demokrati” och fri åsiktsbildning. Det är också här det stora problemet ligger, och inte i att det nu blir svårare att häva ur sig vad som helst i artikelkommentarer. För, handen på hjärtat, många av de kommentarer som skrivs till artiklar är otrevliga, onödiga och ofta långt ifrån ämnet artikeln tar upp.

Man kan — och bör — se de “hatiska” nätkommentarerna som ett uppdämt missnöje hos många människor som anser att de inte får komma till tals. När människor känner sig trängda och upplever att ingen lyssnar på dem så kan det resultera i just sådana “hatiska” kommentarer som varit på tapeten. Jag skrev i måndags på nationell.nu om min egen frustration över att vi aldrig får förklara vår ståndpunkt i massmedia, utan att vi alltid ska bli påklistrade åsikter vi inte har. Artikelkommentarerna har varit en plats för folk att ofiltrerat kunna säga vad de tycker, men det går inte att bortse från att det missbrukats.

Många människor som har “hatat” i kommentarsfälten har varit väldigt dåliga på att uttrycka sig, och ofta uttryckt sig på ett sätt som inte hör hemma i en civiliserad debatt. Men jag tror inte lösningen på det är hårdare moderation, som alltså inte ska blandas ihop med censur, utan genom att de här människorna får en röst i media som kan föra deras talan. Jag hoppas att Svenskarnas parti kan bli den rösten — svenskens röst mot mångkultur, genusgalenskap och roffarkapitalism — med tiden, men förstår att det ligger ett långt och hårt arbete framför oss.

Så, om massmedia nu vill få bort människors “hat” och frustration så är inte den rätta vägen att gå att ge dem ännu färre kanaler att uttrycka sig i. Se istället till att företrädare för invandringskritik och nationalism får beredas plats i debatten på lika villkor som andra politiska företrädare.